Då jag läste Caseys&Savastinuks artikel om bibliotek 2.0 fastnade jag i en mening:
"Customers want to know what their neighbors are reading, listening to, and watching."
Jag tycker detta är intressant, med tanke på hela webb 2.0. Är det egentligen detta som ligger som grund för hela webb 2.0? För bibliotek 2.0 medför det vissa problem. eftersom användarna bestämmer och påverkar innehållet, så blir ju innehållet ganska personligt. Alltså kan man få en bild av användaren genom att kolla på innehållet. Artikeln lyfter här även fram användarnas anonymitet och hur webb 2.0 (bibliotek 2.0) måste kunna garantera detta. Det är möjligt med anonym taggning, kommentering etc.
För övrigt är artikeln intressant, speciellt eftersom den inte försöker måla upp en bild av bibliotek 2.0 som Den Stora Räddningen, utan den har en ganska realistisk bild på hur man kan utnyttja webb 2.0 tjänster inom biblioteksvärlden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det var intressant att du lyfte fram just det där citatet, för jag har också tyckt att det är intressant såtillvida att jag inte tror att det alltid stämmer. Det finns en motsättning här som också kom fram på andra närstudieträffen, nämligen det att vi biblioteksanvändare är både måna om att vi kanske vill synas på webb 2.0. och att det skall vara personligt, men samtidigt är vi rädda för att andra skall kunna "fiska" fram sådant vi inte vill att de skall få veta om oss. Jag tycker att detta är en motsättning som Bibliotek 2.0-gemenskapen måste fundera på. En biblioteksanvändare måste också ha rätt att ha integritet och gå i sin egen takt i 2.0-bibioteket.
SvaraRaderaFör att vara ärlig så är jag inte så intresserad av vad min granne läser eller lyssnar på för musik. Jag kan respektera hans/hennes val, men ifall det är meningen att man skall känna sig som en någotslags dålig människa för att man inte följer med en eventuell ström så fallet ciatet i dålig jord från författarnas sida.