Jakob Voss artikel, Tagging, Folksonomy & Co – Renaissance of manual indexing? ger en inblick i indexeringen av Internet, med tyngdpunkt på dagens trend, tagging (eller folksonomi, taggonomi).
Tagging tillåter användarna, istället för endast experterna, indexera det innehåll de själva skapar, eller något som någon annan skapat, för webben. Taggar kan ses som beskrivande ämnesord, som matas in manuellt. Man kan tagga allt från artiklar, bilder och bokmärken till bibliografiska metadata, och de syns genast på Internet. Taggandet, och websidor som stöder denna funktion har ökat snabbt sen 2004.
En intressant sak som Voss tar upp i sin artikel är indexeringsprocessen, och speciellt problemen med synonymer och homonymer, något som kontrollerade ämnesord försöker eliminera. Utan kontroll kan taggarna öka och det kan bli svårt att hitta rätt, men samtidigt finns det inga begränsningar i hur man beskriver sitt ämne. Själv tycker jag detta har både bra och dåliga sidor. Det är lättare att fritt få beskriva sitt ämne, och för någon som är bekant med ämnet går det säkert snabbt och slutresultatet är troligen rätt så noggrant, medan indexering, gjord av någon som inte är bekant med ämnet, kan bli helt fel. Fast samtidigt leder fri indexering till en explosionsartad tillväxt av fria ämnesord, vilket gör det svårt att hitta rätt bland dem alla, som dessutom kan vara innehålla skrivfel, samt växlande tempusformer etc. Relevansen mellan orden är även en sak som inte går att bestämma, vilket gör sökandet (och hittandet) av Den Relevanta Information svårare.
Taggandet möter nog kritik, från flera håll, men samtidigt påminner det oss, som Voss konstaterar, om de dels föråldrade och tröga tesaurer och klassifikationssystem som experter använder sig av. Eventuellt skulle, även här, den gyllene medelvägen vara lämpligast.
