Veckoartikeln var en ögonöppnare för mig. För det första inser jag hur blint man litar på att man är säker på Internet. Det betyder inte att jag tidigare generöst laggt ut information om mig eller surfat på "oskyddade områden", men jag har varit rätt så naiv. För det andra så inser jag efter att ha läst artikeln att jag har dålig koll på alla de olika cyberhot som finns. Artikeln nämner en hel massa termer som jag aldrig hört om förut. I min värld, värld 1.0 fanns endast en term, VIRUS. Nu finns det bottar, skadeprogram, cyberkrig, VoIP etc. Det börjar kännas som om mitt eget cyberhot är att jag inte känner till de olika cyberhoten. Och då är jag av mitt eget tycke en normal internetanvändare. Kanske det just är detta som är det värsta cyberhotet, att människor har för lite kännedom om de olika hotbilderna.
En annan hotbild som jag tycker är intressant är identitetsstölderna. Om man kolla igenom t.ex. Facebook och MyFace, MySpace, så finns det en hel massa profiler för kändisar. Är inte det identitetsstöld? Knappast har kändisen gjort 100 olika profiler? Varför reagerar ingen på dessa identitetsstölder? Varför är det ok att stjäla en kändis identitet, men sen när det kommer till oss vanliga döende så blir det kalabalik? Jag tycker det är ett intressant fenomen. För övrigt är nog identitetsstöld lättare i dagens läge, du behöver ju inte ha tillgång till all data om en person (jfr. tidigare plånboksstöld) för att kunna uppträda som personen i fråga, det räcker med ett namn. Så det är inte endast positivt att allt blivit så mycket lättillgänligare via internet. Vem vet, kanske dethär blogginlägget inte alls är skrivet av Jonas...
tisdag 17 mars 2009
måndag 16 mars 2009
Övning 10.2 - Cyberhot
Flickr - hotbilder?
Flickr, webbtjänsten för uppladdning av digitala bilder och videofilmer lanserades 2004 av det kanadensiska företaget Ludicorp. År 2005 tog amerikanska Yahoo! över tjänsten. Detta betyder att alla som registrerar sig till, och använder, Flickr binder sig till Yahoo!s användarvillkor. Yahoo har även flera andra tjänster, som chatprogrammet Yahoo Messenger, Yahoo Widget Engine, en miljö där pyttesmå program kan användas och Jumpcut, en tjänst för att redigera videoklipp på nätet.
Användarvillkoren är därför av en allmännare natur, vilket eventuellt kan orsaka tolkningsfrågor, och missleda användare. Det nio A4:or långa och 25 punkter innefattande (svenska)användaravtalet behandlar allt från användarens skyldigheter, återförsäljning och uppsägning till skadestånd, begränsningar och brott mot användarvillkor. Som vanligt så påtar sig Yahoo! inget ansvar för egentligen någonting, och allt är på användarens ansvar. Facebook har ofta kritiserats för att de i sitt avtal med användaren får rätten till allt man laddar upp och skriver inom servicen. I Yahoo!s avtal, under punkt 8, står det såhär:
8. ALLMÄNT TILLGÄNGLIGT INNEHÅLL ÖVERFÖRT TILL YAHOO!(a) I dessa Användarvillkor betyder "allmänt tillgängligt område" sådana områden av Tjänsten som är tillgängligt för alla, t ex allmänt tillgängliga områden i Yahoo! Groups men inte olistade Yahoo! Groups eller privat kommunikation via Yahoo! såsom Yahoo! Mail eller Yahoo! Meddelanden.
(b) För sådant Innehåll som du väljer att överföra till allmänt tillgängligt område av Yahoo! Groups eller som består av fotografier eller annan grafik ger du Yahoo! en världsomfattande, avgiftsfri och icke exklusiv licens att reproducera, ändra, anpassa och publicera sådant Innehåll i Tjänsten för att visa, distribuera till den Yahoo! Group till vilken Innehållet var överfört, eller om det avser fotografier eller grafik, för det ändamål som fotografiet eller grafiken var överförd till Tjänsten. Denna licens gäller endast så länge du väljer att fortsätta att ha Innehållet i Tjänsten och upphör vid den tidpunkt du väljer att ta bort Innehållet från Tjänsten.
(c) För sådant Innehåll som du väljer att överföra till andra allmänt tillgängliga områden av Tjänsten ger du Yahoo! en avgiftsfri, evig, oåterkallelig, icke exklusiv, rätt att använda, upplåta licens, reproducera, ändra, anpassa, publicera, översätta, skapa härledda verk, distribuera, presentera och visa sådant Innehåll (i sin helhet eller i delar) över hela världen och/eller att införliva Innehållet i andra verk oavsett form, media eller teknologi.
Punkt 9 är starkt relaterad till 8:
9. DIN SKYLDIGHET ATT HÅLLA YAHOO! M.FL. SKADESLÖSADu medger att hålla Yahoo! och dess dotterbolag, närstående bolag och uppdragstagare skadeslösa från varje krav som framställs av tredje man på grund av det Innehåll du överför via Tjänsten, din användning av Tjänsten, ditt brott mot Användarvillkoren eller ditt brott mot någon annans rätt.
Yahoo! får alltså ett licens på bilderna, men om jag förstår rätt så äger fortfarande användaren bilderna som man tagit. Yahoo kan ändra, publicera, reproducera bilderna ifall de vill. När man tar bort bilden från Flickr upphör licensen. Problemet här tycker jag att är just det att det inte står något om Flickr, vilken typ av service det hör till. Ifall Flickr faller under kategori 8c så är rättigheterna mindre tilltalande. Det gäller alltså att vara mycket insatt i servicen och dess villkor förrän man kan rekommendera den till andra, med gott samvete.
När man registrerar sig måste man enligt avtalet ange korrekt information om sig, samt se till att informationen hela tiden är uppdaterad. Denna information kan göras osynlig för andra, och på Flickr kan du vara anonym. Ett användarnamn är vad du behöver. Man kan själv välja ifall man vill berätta om sig själv, använda profilbild etc. Andra användare kan alltså inte känna igen dig om du inte vill det. Så från en anonymitetsvinkel är Flickr rätt så säkert. Klart att det finns risker i detta, en hacker kan komma åt personliga data, men det är risken i de flesta registreringskrävande service.
De etiska/moraliska frågorna berör ju inte endast Flickr, utan Internet i sig. Eftersom Flickr är en bild och videosajt så kan man ladda upp kontroversiellt material. Enligt användarvillkoren så ansvarar man själv för detta, och för de minderåriga barn man är förmyndare över. Jag har inte hört eller läst att Flickr skulle ha ett problem med detta, eftersom det går att rapportera kontroversiellt material som sedan tas bort. Eventuellt kan detta bli ett större problem, en hotbild, om sajten fortsätter växa.
Jag tycker att vi redan behandlat dessa webb 2.0 och dess utnyttjande av bibliotek, och jag säger det igen, jo, biblioteken kan använda sig av Flickr.
Personligen tycker jag att användaravtalet för Flickr är själva hotbilden. Man somnar, blir virrig i huvet och ger upp förrän man läst första sidan till slut. Avtalet kunde göras kortare och mera lättläst, t.ex:
1. Vi äger allt.
2. Allt är ditt fel.
Datum och underskrift:
_________________
Flickr, webbtjänsten för uppladdning av digitala bilder och videofilmer lanserades 2004 av det kanadensiska företaget Ludicorp. År 2005 tog amerikanska Yahoo! över tjänsten. Detta betyder att alla som registrerar sig till, och använder, Flickr binder sig till Yahoo!s användarvillkor. Yahoo har även flera andra tjänster, som chatprogrammet Yahoo Messenger, Yahoo Widget Engine, en miljö där pyttesmå program kan användas och Jumpcut, en tjänst för att redigera videoklipp på nätet.
Användarvillkoren är därför av en allmännare natur, vilket eventuellt kan orsaka tolkningsfrågor, och missleda användare. Det nio A4:or långa och 25 punkter innefattande (svenska)användaravtalet behandlar allt från användarens skyldigheter, återförsäljning och uppsägning till skadestånd, begränsningar och brott mot användarvillkor. Som vanligt så påtar sig Yahoo! inget ansvar för egentligen någonting, och allt är på användarens ansvar. Facebook har ofta kritiserats för att de i sitt avtal med användaren får rätten till allt man laddar upp och skriver inom servicen. I Yahoo!s avtal, under punkt 8, står det såhär:
8. ALLMÄNT TILLGÄNGLIGT INNEHÅLL ÖVERFÖRT TILL YAHOO!(a) I dessa Användarvillkor betyder "allmänt tillgängligt område" sådana områden av Tjänsten som är tillgängligt för alla, t ex allmänt tillgängliga områden i Yahoo! Groups men inte olistade Yahoo! Groups eller privat kommunikation via Yahoo! såsom Yahoo! Mail eller Yahoo! Meddelanden.
(b) För sådant Innehåll som du väljer att överföra till allmänt tillgängligt område av Yahoo! Groups eller som består av fotografier eller annan grafik ger du Yahoo! en världsomfattande, avgiftsfri och icke exklusiv licens att reproducera, ändra, anpassa och publicera sådant Innehåll i Tjänsten för att visa, distribuera till den Yahoo! Group till vilken Innehållet var överfört, eller om det avser fotografier eller grafik, för det ändamål som fotografiet eller grafiken var överförd till Tjänsten. Denna licens gäller endast så länge du väljer att fortsätta att ha Innehållet i Tjänsten och upphör vid den tidpunkt du väljer att ta bort Innehållet från Tjänsten.
(c) För sådant Innehåll som du väljer att överföra till andra allmänt tillgängliga områden av Tjänsten ger du Yahoo! en avgiftsfri, evig, oåterkallelig, icke exklusiv, rätt att använda, upplåta licens, reproducera, ändra, anpassa, publicera, översätta, skapa härledda verk, distribuera, presentera och visa sådant Innehåll (i sin helhet eller i delar) över hela världen och/eller att införliva Innehållet i andra verk oavsett form, media eller teknologi.
Punkt 9 är starkt relaterad till 8:
9. DIN SKYLDIGHET ATT HÅLLA YAHOO! M.FL. SKADESLÖSADu medger att hålla Yahoo! och dess dotterbolag, närstående bolag och uppdragstagare skadeslösa från varje krav som framställs av tredje man på grund av det Innehåll du överför via Tjänsten, din användning av Tjänsten, ditt brott mot Användarvillkoren eller ditt brott mot någon annans rätt.
Yahoo! får alltså ett licens på bilderna, men om jag förstår rätt så äger fortfarande användaren bilderna som man tagit. Yahoo kan ändra, publicera, reproducera bilderna ifall de vill. När man tar bort bilden från Flickr upphör licensen. Problemet här tycker jag att är just det att det inte står något om Flickr, vilken typ av service det hör till. Ifall Flickr faller under kategori 8c så är rättigheterna mindre tilltalande. Det gäller alltså att vara mycket insatt i servicen och dess villkor förrän man kan rekommendera den till andra, med gott samvete.
När man registrerar sig måste man enligt avtalet ange korrekt information om sig, samt se till att informationen hela tiden är uppdaterad. Denna information kan göras osynlig för andra, och på Flickr kan du vara anonym. Ett användarnamn är vad du behöver. Man kan själv välja ifall man vill berätta om sig själv, använda profilbild etc. Andra användare kan alltså inte känna igen dig om du inte vill det. Så från en anonymitetsvinkel är Flickr rätt så säkert. Klart att det finns risker i detta, en hacker kan komma åt personliga data, men det är risken i de flesta registreringskrävande service.
De etiska/moraliska frågorna berör ju inte endast Flickr, utan Internet i sig. Eftersom Flickr är en bild och videosajt så kan man ladda upp kontroversiellt material. Enligt användarvillkoren så ansvarar man själv för detta, och för de minderåriga barn man är förmyndare över. Jag har inte hört eller läst att Flickr skulle ha ett problem med detta, eftersom det går att rapportera kontroversiellt material som sedan tas bort. Eventuellt kan detta bli ett större problem, en hotbild, om sajten fortsätter växa.
Jag tycker att vi redan behandlat dessa webb 2.0 och dess utnyttjande av bibliotek, och jag säger det igen, jo, biblioteken kan använda sig av Flickr.
Personligen tycker jag att användaravtalet för Flickr är själva hotbilden. Man somnar, blir virrig i huvet och ger upp förrän man läst första sidan till slut. Avtalet kunde göras kortare och mera lättläst, t.ex:
1. Vi äger allt.
2. Allt är ditt fel.
Datum och underskrift:
_________________
tisdag 10 mars 2009
lördag 7 mars 2009
Second Life
I veckans artikel Second Life - bibliotekariens andra liv av Kim Holmberg, presenteras det på sista tiden mycket omtalade Second Life, den av användarna skapade tredimensionella världen, och dess möjligheter för bibliotek samt bibliotekspersonal.
En av möjligheterna som Holmberg skriver om är att man kan vara någon helt annan än den man är om man vill. Kan man verkligen det? Jag tror, och hoppas, att det finns en gnutta av en själv i sin avatar, fast man är en panda, varg eller utter. Kanske Second Life även är stället där man (psykiskt) kan vara just den man är, utan samhällets tryck och förväntningar?
Det är flera universitet och bibliotek som har verksamhet i Second Life. Detta förstår jag, t.ex. föreläsningar i distansstudier går lätt(are) att ordna i virtuella världen. Det krväs inte bilar, bussar eller tåg. De kanske oöverkomliga kraven ligget mera inom tekniken. Det måste finnas en viss teknisk färdighet för att kunna ta del av föreläsningen. Och en föreläsning sittandes hemma i soffan i pyjamas med bärbara i famnen, ja vem klagar. Då kan det fysiska jag vara som jag behagar, och samtidigt kan min avatar ställa frågorna som kanske skulle bli ofrågade på en fysisk föreläsning.
Vad gör då biblioteken och bibliotekarier i SL? Förutom erbjuder tjänster och stöd åt studeranden. Man träffar andra bibliotekarier runt hela världen. Något som i praktiken inte skulle vara möjligt i den fysiska världen. Man kan byta idéer, erfarenheter och information med andra, höra föreläsningar, delta i bokdiskussioner etc. Detta skulle inte vara lätt att göra i andra sociala medier. Så här får nog SL ett poäng. Problemet med SL är endast att det kräver tid, att lära sig och att besöka.
Jag tycker att SL säkert är mycket användbart för bibliotek och bibliotekarier, speciellt i ett informationsutbytande syfte. Själv har jag varit i SL en gång, och har inte haft brottom att besöka den världen på nytt. Kanske i framtiden, vem vet.
onsdag 4 mars 2009
Bibliotek och Flickr
Jag bestämde mig för att hålla mig till Flickr, eftersom det är min favorit av alla webb 2.0 tjänster, och för att jag tycker att den har mest innehåll (bilder, grupper, diskussioner, profiler). Samtidigt ser det ut som om få finska bibliotek skulle använda sig av tjänsten, vilket är synd.
New Jersey Libraries (4.3.2009. 58 medlemmar, 273 bilder, 3 diskussioner, av vilka endast en tråd har svar.)
Gruppen är öppen, dvs. vem som helst (ifall man registrerat sig på Flickr kan man ladda upp bilder samt delta i diskussioner) kan delta. Medlemmar får ladda upp bilder på bibliotek i New Jersey, allmänna-, universitets- eller företagsbibliotek. Enda kravet är att man skall tagga bilden med "NJ Libraries". Största delen av bilderna är biblioteksbyggnader, yttre och inre.
Något liknande som kunde tillämpas i Finland, närmare Helsingfors, skulle kunna vara en grupp för bilder på bibliotek belägna i Helsingfors. Vad nyttan med detta skulle vara kan diskuteras, men eventuellt skulle det medföra ökad turism, människor som bekantat sig med bilder i gruppen och sedan kommer på ett fysiskt besök, ifall de sett något de fascinerats av. Att starta gruppen kräver någon minut, men att få bilder på bibliotek i Helsingfors skulle kräva lite mera tid, beroende på hur bra man skulle kunna sprida ordet om gruppen. En risk finns att gruppen skulle bli som New Jersey gruppen, dvs. liten och inte särskilt aktiv, men några nackdelar kommer jag inte genast på.
En grupp som påminner om New Jersey gruppen är Suomen Kirjastot - Finnish libraries. (4.3.2009, 7 medlemmar, 53 bilder, 0 diskussioner)
Även denna grupp är öppen för alla. Som anvisning står det att man skall ladda upp bilder på bibliotek i Finland. De flesta bilder, med några undantag, är på bibliotek, inre och yttre. Gruppen har ingen diskussion. Denna grupp talar för att det inte skulle vara så stor idé att starta en grupp för bibliotek i Helsingfors. Men som med andra grupper i Flickr så krävs det ofta en (hoppeligen flera) aktiva användare för att få igång en grupp. Detta är även fallet i andra webb 2.0 tjänster, som t.ex Facebook. (Facebook har dock betydligt fler användare än Flickr.) För att få igång gruppen kunde man t.ex. via andra nätverk tipsa om sidan, till bibliotek och bibliotekarier. Fördelar med detta skulle kunna vara att andra bibliotek kunde få tips om t.ex. fungerande inredning.
Till slut, för att ge en positiv avslutning, öppna gruppen Libraries and Librarians. (4.3.2009 2,774 medlemmar, 25,433 bilder, 80 diskussioner)
Redan första blicken ger en proffsig bild, jämfört med de två första grupperna. En grupp aktiva administratörer, som verkligen satt ner tid på uppbyggnaden av sidan. En presentation av gruppen, regler och instruktioner för taggning etc. Bilderna är så många att det inte går att bläddra igenom alla, men jag gjorde en sökning "Helsinki" bland bilderna, vilket gav 155 träffar. Bilder på flera olika bibliotek i Helsingors visar sig. Hur är detta möjligt? Gruppen Suomen kirjastot hade ju endast 53 bilder.
En stor del av gruppen medlemmar verkar vara i USA, eftersom de flesta diskussionerna handlar om bibliotek i USA. I diskussionerna ställs frågor, ges tips, information, länkar, som alla bibliotekarier kan ha nytta av. En fördel.
Efter denna grupp tycker man att den finska gruppen även kunde fungera. Ifall man gjorde sidan lite finare och marknadsförde den lite, men det kräver tid.
Flickr kan nog utnyttjas av bibliotek. Jag tror inte att det fungerar bättre än något av de andra webb 2.0 tjänsterna, men jag tycker det ger ett proffsigare intryck än t.ex. Facebook.
Bibliotek 2.0
Då jag läste Caseys&Savastinuks artikel om bibliotek 2.0 fastnade jag i en mening:
"Customers want to know what their neighbors are reading, listening to, and watching."
Jag tycker detta är intressant, med tanke på hela webb 2.0. Är det egentligen detta som ligger som grund för hela webb 2.0? För bibliotek 2.0 medför det vissa problem. eftersom användarna bestämmer och påverkar innehållet, så blir ju innehållet ganska personligt. Alltså kan man få en bild av användaren genom att kolla på innehållet. Artikeln lyfter här även fram användarnas anonymitet och hur webb 2.0 (bibliotek 2.0) måste kunna garantera detta. Det är möjligt med anonym taggning, kommentering etc.
För övrigt är artikeln intressant, speciellt eftersom den inte försöker måla upp en bild av bibliotek 2.0 som Den Stora Räddningen, utan den har en ganska realistisk bild på hur man kan utnyttja webb 2.0 tjänster inom biblioteksvärlden.
"Customers want to know what their neighbors are reading, listening to, and watching."
Jag tycker detta är intressant, med tanke på hela webb 2.0. Är det egentligen detta som ligger som grund för hela webb 2.0? För bibliotek 2.0 medför det vissa problem. eftersom användarna bestämmer och påverkar innehållet, så blir ju innehållet ganska personligt. Alltså kan man få en bild av användaren genom att kolla på innehållet. Artikeln lyfter här även fram användarnas anonymitet och hur webb 2.0 (bibliotek 2.0) måste kunna garantera detta. Det är möjligt med anonym taggning, kommentering etc.
För övrigt är artikeln intressant, speciellt eftersom den inte försöker måla upp en bild av bibliotek 2.0 som Den Stora Räddningen, utan den har en ganska realistisk bild på hur man kan utnyttja webb 2.0 tjänster inom biblioteksvärlden.
tisdag 24 februari 2009
Seckers artikel
I artikeln Case Study 5:Libraries and Facebook av Jane Secker presenteras hur bibliotek/bibliotekarier skulle kunna använda sig av Facebook. Artikeln väckte några tankar. Facebook i sig börjar vara så känt att det är onödigt att presentera det desto mera, vilket jag inte tänker göra.
Facebook som verktyg för bibliotek och bibliotekarier tycker jag kan fungera hur bra som helst. Den negativa bilden som ett onödigt tidsfördriv som inte hör till biblioteken tycker jag bottnar sig på missuppfattningar. Som det nämns i artikeln fick Facebook mycket publicitet under sommaren 2007, dels för att människor använde det på jobbet för att spela olika spel via applikationer, chatta med kompisar etc. Detta har säkert påverkat människors fördomar gentemot Facebook. Därför ser man Facebook som något som inte kan fungera för bibliotek. Men Facebook är ju vad man gör det till. Inte måste man fylla sina sidor med applikationer och dansande smileys och lysande julgranar. Man kan lika väl bygga upp en stilig och saklig sida, som sedan fungerar som bibliotekets informationsdisk på Facebook. De flesta (alla) bibliotek har även hemsidor, och inte kritiserar någon dem inte. Facebook sidan är gratis, behöver sällan uppdateras (om man inte vill göra det oftare) och kan i bästa fall få flera besökare/kontakter.
Artikeln tar även upp det mycket omdiskuterade ”privata” livet på Facebook. En av deltagarna i fallstudien tycker att det är jobbigt att alla vet vad man gör och när. Men man kan begränsa sina inlägg även på Facebook. Man måste inte skriva ut information om var man är (Jonas is på toaletten) och vad man gör (Jonas is…). Väljer man att göra det så får man skylla sig själv. Och man kan även ändra på sina inställningar så att endast valda personer kan komma åt den information man lägger ut. Det kända kinesiska ordspråket: “Keep your friends close, and your enemies closer” har redan fått en web 2.0 tolkning: ”Keep your friends close, and your enemies on limited profile”
Facebook är nog värt ett forsök. Det blir ju vad man gör det till.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)